Marstrandsbolagen

   

Startsida

Bryggerier i Majorna

Fyrar

Gamla färjförbindelser
på Göta Älv
 

Gamla kartor

Harry Martinsson

Jubileumsutställningen 1923 Göteborg

Ludviksbergs Mekaniska Werkstad 

Majorna och Klippans Kulturreservat 

Majornas Gasverk 

Marstrandsbolagen 
     Ångbåtarna
   
 Befälhavare

Min vykortssamling 

Sessanlinjen

Svenska Amerika Linjen 

Teneriffa 

Vädersågen Majorna

Skriv i min gästbok

Skriv i min gästmapp
Free Guestmap from Bravenet.com

Du är besökare
free invisible web counter
web counter html code
sedan maj 2009

 

 

 

Redan 1823 besökte den första ångbåten Göteborg. Den gjorde bl.a. en provtur upp till Marstrand. Det var BRAUT ANUND, en hjulångare som visades upp på Larsmässomarknaden i augusti 1823. Göteborgs-Posten skriver att BRAUT ANUND var ”ett av landets snyggaste och bäst inredda ångfartyg, dock inte av de mest snabbgående. Möbelinredningen ombord är gjord med smak och elegans som gränsar till prakt. Restaurationen är oklanderlig och avgiften för utflykterna helt moderat.” Så skriver tidningen även ”att det snart skulle bli snabbare och mindre kostsamma förbindelser mellan Göteborg och angränsande platser.”

Det tog åtta år innan nästa ångfartyg dök upp i Marstrand. Den 1 juli 1831 gjorde hjulångaren ROSEN en provtur, och resan mellan Göteborg - Marstrand hade avverkats på 3 timmar och 29 minuter.

Emily Nonnen skriver i sin bok Systrarna på Liseberg, ”Snart hörde vi det stånkande lätet. Vi såg den svarta röken som uppstod i lätta moln ur skorstenen. Vi såg de plaskande hjulen och vattnet föll som ett diamantregn omkring dem och lämnade ett långt, glittrande spår på det lugna havets yta. Ja, det var en förunderlig syn, jag kan ej neka därtill. Men när landgången lagts ut när stånkande och pustandet upphört, då blev det liv i Marstrand.

Det var ett ståtligt sällskap som följt med från Göteborg på denna provresa. Det var landshövdingen, kommendanten och en hel mängd i samhället högt uppsatta herrar men däremot ej några damer – sådant hörde ej till tonen. Sedan man i en hast tagit öns märkligheter i betraktande, begav sig hela vikingaskaran tillbaka till ångbåten. Det började plaska och skvalpa under hjulhusen. Ångan pep, röken flämtade och virvlade i den klara aftonhimlen. Först långsamt och så med allt snabbare fart lämnade det första ångfartyget Marstrands stränder och det var åter tyst och öde på ön.”

De höga förväntningarna att de båda ångdrivna fartygen BRAUT ANUND och ROSEN skulle lösa kustens trafikproblem förverkligades inte.

På 1830-talet kunde man se den Norska postbåten PRINDS CARL, som gick från Oslo till Köpenhamn där även Göteborg anlöptes. Den lade då till vid Klippan, och förbindelsen in till Göteborg gick med Göteborgs första träångslup WADMAN.

Den första järnångaren byggdes 1840 och fick namnet SAMUEL OWEN.

Det första propellerdrivna ångfartyget var LINKÖPING som levererades 1846.

Flera ångbåtsrederier hade startads utefter Bohuskusten. Marstrands befolkning var missnöjda med den trafiken som fanns. Ångbåtsturerna var anpassade efter linjetrafik och inte till Marstrandsbornas och turisternas behov. Hjulångarna kunde inte gå igenom Albrektsunds kanal. Dom lokalpatriotiska öborna tyckte det var förargligt att man var helt hänvisad till främmande båtar. Bohus - Correspondenten, utgiven av postmästaren i Marstrand, J. A. Lindqvist ansåg att tiden var mogen att förverkliga planer på en egen ångbåt. Fullmäktige tillsatte år 1868 en utredningskommitté bestående av vice häradshövding R. Berger, skeppsmäklare August Leffler, vice konsul A. N. Widell, kassör Waldemar Röing och postmästaren Lindqvist. Dessa kom till den uppfattningen att det skulle vara lönande med en egen tidsenlig ångbåt, som under sommarmånaderna gjorde dagliga turer mellan Göteborg och Marstrand samt under hela året även anlöpa Orust, Tjörn och Inland.

Den 11 december 1868 skrevs en inbjudan i Bohus - Correspondenten om tecknande av aktier för en projekterad ny ångbåt bl.a. ”Huru varje samhälle, som är månt om sitt bestånd och sin förkovran, söker i våra dagar skaffa sig billiga och bekväma kommunikationsmedel, erfar vi stundligen. Alla de fördelar som kommunikationerna medför, kan ej på förhand beräknas. Att det för Marstrand både som badort och ö-stad är nog en livssak att ha reguljära ångbåtsförbindelser, torde allmänt inses. Vi har visserligen ångbåtar, som rätt ofta anlöper vår stad, men detta är ej detsamma som att ha egen ångbåt. Dessa främmande ångbåtar går ej under vintermånaderna, ställer ej sina turer så att de företrädesvis gagnar Marstrand, kvarligger för kort tid, tar för höga avgifter och lämnar för övrigt ej den trygga för tradens uppehållande, varpå vi haft åtskilliga bevis. De betydligare badorterna på vår kust har nu skaffat sig betryggande ångbåtsförbindelse och till de mindre nära Göteborg liggande badorterna löper ångbåten ett par gånger om dagen, för med sig gäster fram och åter till moderata priser.”

Så presenterades även en kalkyl för en modern nybyggd ångbåt, 105 till 110 fot lång, med 120 passagerare och en maskin på 30 hk., och med en fart på minst 10 knop. Bolaget räknar även med att under hösten få spannmålslaster från Tjörn och Inland, samt tjäna på bogseringar.
Båten skulle gå på de tider på dagen då förbindelserna behövdes, nämligen på mornar och kvällar. Tur och returpriset för salongspassagerare mellan Göteborg och Marstrand beräknades till 1:50 rdr, enkel biljett till 1:50 rdr. I inbjudan meddelas även att man träffat avtal med Oskarshamns Mekaniska Verkstad på en ångbåt på 113 fot lång, 16 1/2 fot bred samt överbyggnad från fören till akterdäcks halvdäck och ett djupgående på högst 7 fot, samt ett passagerarantal på 200 och att Albrektsunds kanal under alla förhållande kan passeras. Hastigheten skulle vara 11 knop. 

Marstrands Ångbåts AB
Den 7 maj 1869 hölls konstituerande sammanträde med Marstrands Ångbåts AB, varvid kontraktet med Oskarshamns varv godkändes. Det bestämdes att den nya ångbåten skulle trafikera linjen Marstrand-Göteborg och de platser i den bohuslänska skärgården som för bolaget ansågs lönande. Dessutom skulle då tid och tillfälle gavs, bolagets fartyg användas till turer på mera avlägsna platser samt vid bogseringar. Till huvudredare valdes vice konsul A. N. Widell, som även utsågs som ledamot i styrelsen tillsammans med J. A. Lundqvist, Alfred Lundberg, J. E. Billström och Valdemar Röring. Kapten blev Elfverson som också övervakade fartygsbygget i Oskarshamn.

Den nya ångaren som fick namnet ALBREKTSUND (I) anlände till Göteborg i januari 1870 fick börja sina turer på linjen Göteborg-Marstrand-Stenungsund-Nösund. Kapten J. Elfverson stod på bryggan på den grönmålade båten. Flaggorna gick i topp på Marstrand. Det var en stor dag för den lilla staden Marstrand. Turerna utsträcktes även till Rörtången, Låka (Tjörns första badplats) och Skåpesund. Från Göteborg gick båten vissa dagar redan klockan 5 fm. Men med framgång kom även problemen. Maskineriet krånglade och slukade onormalt mycket kol. 1872 fick man göra indragningar på turerna. Bolaget satsade 26 000 rdr. på en modernare konstruktion av maskin och ångpanna. Sedan blev det ekonomiska resultatet bättre.
Nya bryggor  skaffades i Mollesund, Kåkenäs och Hälleviksstrand. Allteftersom trafiken växte och blev så omfattande måste en ny båt skaffas. Men det visade sig vara allt för optimistiskt. När den nya ångbåtsinspektionen kom saknades pengar för klassning.  

Marstrands Nya Ångfartygs AB
För att klara situationen beslöt man vid ett sammanträde den 28 april 1875 att bilda ett nytt bolag med namnet Marstrands Nya Ångfartygs AB. Styrelsen utgjordes av A. N. Widell, J. A. Lindqvist och huvudredare var Alfred Lundberg. Vid extra bolagsstämma den 16 december 1875 beslöts ett övertagande av ALBREKTSUND samt bryggor och inventarier för 55 000 rdr.

Det nya bolaget började säsongen 1876 med en ny ångbåt som beställts hos Lindholmen varv och som fick namnet WESTKUSTEN som sattes in i trafik på sommaren.
WESTKUSTEN var den första ångbåten på västkusten som var vitmålad.

 Kaptenen E. J. Elfverson flyttade över till det nya ångfartyget. Senare utsträcktes traden till Lysekil och Fiskebäckskil. ALBREKTSUND bärgade LOUISE DE GEER och fick en bärgarlön på 10 000 rdr. Rederiet utvidgade sina linjer till bl.a. Grundsund och trafiken omfattade nu hela året.

År 1880 utökades aktiekapitalet och samtidigt beställdes en ny ångbåt från Lindholmens varv.
Hon fick namnet S:t ERIK.

År 1897 avled bolagets verkställande direktör A Lundberg, och till ny VD utsågs rådman Ragnar Berger.

Marstrands Rederi AB
Den 22 december 1950 bildades ett nytt bolag med namnet Marstrands Rederi AB, Marstrand. Säte flyttades från Stockholm till Marstrand. Styrelsen utgörs av VD Einar Adolf Johansson, Djupvik. Aktiekapitalet uppgår till 25.000 kr.

Den 5 januari 1951 utgörs styrelsen av VD Einar Johansson Djupvik, Chefsredaktör Carl Kreuger Stockholm, Sjökapten Arnold Johansson Skärhamn och Major Sven Frykman Stockholm. Samtidigt höjs aktiekapitalet till 200.000 kr. 

Den 26 november 1951 utgörs styrelsen av VD Bertil Skanse Skärhamn, Einar Johansson Djupvik, Omniebussägare Lennart Pettersson Bleket, Direktör Per-Valter Sandeberg, Köpman Valdemar Nicklasson Kållekärr.

Den 25 januari 1952 avgår Bertil Skanse som VD. Ny VD blir Per-Walter Sandeberg.

Den 3 juni 1953. Styrelsen utgörs av Kapten Knud Nordenorph Uddevalla och Lennart Pettersson Bleket.

Den 1 augusti 1953 beslöts att sätet skulle vara Uddevalla, postadress Norra Hamngatan 1.

Den 6 oktober 1954 utgörs styrelsen av Gustav Thordén Uddevalla, Direktör Bengt Ryding Uddevalla, Köpman Valdemar Nicklasson Kållekärr och Omniebussägare Lennart Pettersson Bleket.

Den 17 januari 1955 utgörs styrelsen av VD Carl Brännberg Mölndal, Gustav Thordén Uddevalla, Bengt Ryding Uddevalla, Kapten Knud Nordenorph, Köpman Valdemar Nicklasson Kållekärr, och Omniebussägare Lennart Pettersson Bleket.

Den 2 mars 1955 utgörs styrelsen av Gustav Thordén Uddevalla, Bengt Ryding Uddevalla, Carl Brännberg Göteborg.

Den 30 juli 1955 utgörs styrelsen av VD Carl Brännberg Göteborg, Åke Sederholm Uddevalla, Karl Lindblom Uddevalla.
Sätet ändras till Marstrand.

Den 13 januari 1956 beslöts att bolaget skall träda i likvidation. Till likvidatorer utsågs Advokaterna Gunnar Brattne Göteborg och Gustav Lindblom Uddevalla.

Den 23 april 1956 byttes likvidatorerna ut mot Sjökaptenerna Ludvig Olsson och Anders Svensson båda Göteborg.

Den 25 april 1956 beslöts att likvidationen skall upphöra. Styrelsen utgörs av Ludvig Olsson, Anders Svensson och Thorsten Kilner alla Göteborg. Bolagets säte är Marstrand.

Sommaren 1956 går ALBREKTSUND, S:t ERIK och TJÖRN åter i sommartrafik på Bohuskusten. 1962 upphörde sommartrafiken och S:t ERIK är sista fartyget som går från Gravarne till Göteborg den 16 augusti 1963. 

Den 1 juli 1959 utgörs styrelsen av VD Sjökapten Ludvig Olsson Göteborg, Erik Christensson Marstrand, Thorsten Kilner, Anders Svensson och Joel Larsson Göteborg.

Den 18 september 1963 utgörs styrelsen VD Sjökapten Ludvig Olsson Göteborg, Sjökapten Joel Larsson Göteborg, och Johan Björheden Uddevalla.

Den 12 februari 1964 utgörs styrelsen av VD Claes Larsson.

Den 19 december 1966 beslöts ändring av firman till till nytt namn, med teknisk konsultation som verksamhet och sätet flyttades till Göteborg.

 

 

Turlista för Marstrands Nya Ångfartygs AB, år 1914

 

Källa;
Bolagsverket, Sundsvall
En båtfärd i Göteborgs Hamn, av Svenska Turistföreningen 1914
Landsarkivet, Göteborg
Sjöfartsmuseet, Göteborg
Systrarna på Liseberg, av Emily Nonnen
Människor i Sommarstad, av Claes Krantz


Kort från Marstrandsbolagets ångbåtar


©Copyright 2007-2014 Morgan Lundberg
Senast uppdaterad den 05 augusti 2014